Jag grät faktiskt på riktigt...

... Av skratt.

Det var en gubbe som ville våldta mig i röven. Jag ojade mig och ajade mig när han säger:
- Jag hör att du gråter.
Jaja, fick väl ta och börja gråta dårå. Jag sa saker som "släpp mig ditt perversa gubbsvin" och dylikt när det bara flyger ur mig:
- Faaan *gråt, gråt'* Du får inte spräcka sönder min röv! *gråt* Jaaag kooommeeer aaaldriiig kuuunnaaa baaaaaaaaajsaaaaaa ooordeeentliiigt! Jaaag kooommeeer baaaaaajsaaa pååå miiig pååå staaa'n! Jaaag skaaa huuuggaaa aaav diiig kuuukeeen guuuuuuuuubbjäääääääääveeelll!
Grabbens pappa som råkade befinna sig här just då kunde inte riktigt hålla sig för skratt och det kunde fan inte jag heller när jag såg honom.
- Buuuhuhuhuhuhuuu, gråtskrattade jag.
Men när jag sa att jag skulle polisanmäla honom så veknade han lite.
- Men, men, men du förstår väl att det här bara är på skoj? Vi leker ju bara, eller hur?
Ja, det borde jag väl ha tänkt på. En sjuttonåring som blir våldtagen i sin tvättstuga pratar nog inte om polisanmälningar det första hon gör. Dumt av mig. Men hon tänker nog inte på att hon aldrig kommer kunna bajsa heller, men där verkade det inte vara några problem.

Kommentarer

Kommentera

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0