Förlåt igen!

Nu har jag gjort det igen, bara glömt bort bloggen. Dumt av mig, tycker jag.

Nu innan det var långhelg så pratade jag med en av mina käraste kunder, vi kan kalla honom Gunde för han låter lite så. Han övertalade mig att gå till doktorn och nu har jag fått astmamedicin. Kanske läge att sluta röka?

Jag kommer att resa bort ett tag, på två månaders solsemester faktiskt. Mitt i sommarn. :)

Avgudar min chef

Haha, lite att ta i kanske, men jag tycker han är helt underbar. Han är lite så där lätt vilsekommen och är ständigt på väg att få ett nervöst sammanbrott låter det som. Pratade med en av mina kompisar som sa att han alltid låter skitstressad när man pratar med honom och det är ju sant. Fast vi tror att han nog inte är det, han bara låter så. Jag ska tydligen få avancera inom företaget (yahoo!), men jo, jag kommer även jobba kvar som lurluder, jag lovar. Det kändes ju lite speciellt att sitta och diskutera budget och företagsekonomi med chefen i helgen och vi båda sa "alltså, jag är ju ingen ekonom, men..." mest hela tiden. Haha, men det blir inga förändringar än på ett tag. Hur mår ni då?

Jag grät faktiskt på riktigt...

... Av skratt.

Det var en gubbe som ville våldta mig i röven. Jag ojade mig och ajade mig när han säger:
- Jag hör att du gråter.
Jaja, fick väl ta och börja gråta dårå. Jag sa saker som "släpp mig ditt perversa gubbsvin" och dylikt när det bara flyger ur mig:
- Faaan *gråt, gråt'* Du får inte spräcka sönder min röv! *gråt* Jaaag kooommeeer aaaldriiig kuuunnaaa baaaaaaaaajsaaaaaa ooordeeentliiigt! Jaaag kooommeeer baaaaaajsaaa pååå miiig pååå staaa'n! Jaaag skaaa huuuggaaa aaav diiig kuuukeeen guuuuuuuuubbjäääääääääveeelll!
Grabbens pappa som råkade befinna sig här just då kunde inte riktigt hålla sig för skratt och det kunde fan inte jag heller när jag såg honom.
- Buuuhuhuhuhuhuuu, gråtskrattade jag.
Men när jag sa att jag skulle polisanmäla honom så veknade han lite.
- Men, men, men du förstår väl att det här bara är på skoj? Vi leker ju bara, eller hur?
Ja, det borde jag väl ha tänkt på. En sjuttonåring som blir våldtagen i sin tvättstuga pratar nog inte om polisanmälningar det första hon gör. Dumt av mig. Men hon tänker nog inte på att hon aldrig kommer kunna bajsa heller, men där verkade det inte vara några problem.

Jag grät faktiskt på riktigt...

... Av skratt.

Det var en gubbe som ville våldta mig i röven. Jag ojade mig och ajade mig när han säger:
- Jag hör att du gråter.
Jaja, fick väl ta och börja gråta dårå. Jag sa saker som "släpp mig ditt perversa gubbsvin" och dylikt när det bara flyger ur mig:
- Faaan *gråt, gråt'* Du får inte spräcka sönder min röv! *gråt* Jaaag kooommeeer aaaldriiig kuuunnaaa baaaaaaaaajsaaaaaa ooordeeentliiigt! Jaaag kooommeeer baaaaaajsaaa pååå miiig pååå staaa'n! Jaaag skaaa huuuggaaa aaav diiig kuuukeeen guuuuuuuuubbjäääääääääveeelll!
Grabbens pappa som råkade befinna sig här just då kunde inte riktigt hålla sig för skratt och det kunde fan inte jag heller när jag såg honom.
- Buuuhuhuhuhuhuuu, gråtskrattade jag.
Men när jag sa att jag skulle polisanmäla honom så veknade han lite.
- Men, men, men du förstår väl att det här bara är på skoj? Vi leker ju bara, eller hur?
Ja, det borde jag väl ha tänkt på. En sjuttonåring som blir våldtagen i sin tvättstuga pratar nog inte om polisanmälningar det första hon gör. Dumt av mig. Men hon tänker nog inte på att hon aldrig kommer kunna bajsa heller, men där verkade det inte vara några problem.

Jag har mens...

Ja, tänk om man skulle säga det till kunderna när de vill slicka eller att jag pullar eller så. "Hoppas det inte gör något, men jag har mens". Ska nog testa. Gjorde ju faktiskt det en gång när jag verkligen fick mens på riktigt. En stammis bad mig kissa i ett glas, så jag gick lydigt och satte mig på toa och kissade... och fick mens. Istället för att hålla tyst utbrister jag:
- Fan, nu har jag fått mens också.
Och tillägger i ett försök att överskyla det hela:
- Men det är väl bara bra för dig. Då måste jag ju dricka mensblandat kiss och det borde du väl gilla?
Och japp, det gjorde han.

Hej!

Jag har ju varit så himla dålig på att uppdatera sista tiden, men jag har liksom inte haft någon inspiration. jag är nog lite periodare. Och inte vet jag vad jag ska skriva nu heller. Jag har pratat med diverse kunder, men inte riktigt lagt någon av dem på minnet åt er. Sorry. Jag har haft en del annat att tänka på och som ni ser på det här inlägget så är jag inte riktigt på topp just nu. Bäst att sluta.

Svar på några kommentarer:

Du som skrev som hade samma yrke kan väl maila mig istället? Jag vet inte om din e-mail var fejk, så skickar helst inte dit.

Och du som ville att jag skulle utveckla mer om favoritfilm. Tyvärr. Det här är min "arbetsblogg". Den är till för er läsare, men lika mycket till för mig själv. För att jag ska minnas, men även få skriva av mig saker som jag tycker är jobbiga. Jag tänkte faktiskt inte svara på det där om filmen från början, men det var ju så att säga mitt eget fel eftersom jag skrev så. Jag har redan skrivit alltför detaljerat, så du vet ju redan vad jag har för smak. Kram på dig!

Jag och mina multipla personligheter

Just nu jobbar jag bara med en karaktär, men det har funnits tillfällen då jag haft 7. Det var väl egentligen inte några större problem, mer än att samma killar oftast ringde ett par av dem och jag behövde hålla reda på till vilken tjej han sagt vad. Däremot att spela två personer samtidigt är lite svårare, men jag har gjort det också. Senast idag faktiskt. då spelade jag mig själv och min KK. Det var bonden som ringde (man hör alltid lamm och sånt i bakgrunden när han ringer) och undrade om jag hade "nå'n gutt" där. Visserligen låg grabbens pappa och sov, men va fasen. Jag fick helt enkelt ta och spela. Som tur var så ville han inte prata med killen, för då hade det nog inte gått. Jag är nog ganska duktig på ljud- och röstskådespeleri, men inte sååå duktig. Då hade jag väl fått spela en 13-åring som knappt kommit in i målbrottet. Kände att min KK skulle vara av en annan kaliber. Så det var väl bara att börja kyssa mig själv, riktigt mysigt faktiskt, kanske man skulle börja med. Sen kom det till fittslickning - slicka väldigt illustrativt i handflatan och stöna och grymta med basröst (kanske snarare tenor eller något). Sen ta bort luren och stöna med tjejröst (min lilla karaktär är verkligen raka motsatsen till bas. Stackars mina små stämläppar), så det låter som tjejens ansikte är långt borta när killens är nära. Sen fortsatte det typ i samma stil med lite doggie och ridning och så. Han ringde upp senare igen för att tacka "oss" översvallande och be om en omgång till, men då var min KK i duschen. Orkade inte riktigt med det och blev faktiskt lite hämmad när grabbens pappa låg och sov här bredvid. Ibland spelar jag även två tjejer, vilket är något lättare.

Ja, det ringde förresten en kille som började som de flesta "jag är kåt". "Åh, det tycker jag om", säger jag då, allt på rutin. "Ja, det förstår jag att du gör", replikerar han. Skrattet lyckades inte fastna i halsen den här gången utan bubblade rakt upp till telefonluren. Men insiktsfullt av honom.

Som svar till den nyfikne i inlägget nedan:
Oftast hårt och många. Helst korta, eftersom jag har otroligt lätt att få orgasm vid rätt stimulans och jag vill inte behöva vänta ut en hel film bara för jag är så nyfiken på vad de ska göra sen. Jag är dessutom en sån där som inte kan titta på porr om jag inte är kåt, tycker det är väldigt tråkigt (blir alltså inte kåt av själva filmen, det måste jag vara innan i så fall). Och oftast olika varje gång. Ibland återvänder jag till någon favorit, men det är inte ofta.

Telefonsex "på riktigt"?

Fick för någon dag sedan ett mail från en person som undrade om jag någonsin haft telefonsex "på riktigt". Och ja, det har jag haft. Med min dåvarande pojkvän, fast det var ju absolut inte samma sak som jag pysslar med nu. Inget dirty talking överhuvudtaget, bara känna närhet, lyssna på hur andningen förändras och tillfredställa sig själv. Nu kan man ju ha telefonsex på vilket sätt man vill självklart, men i sänghalmen IRL (eller telefonsex "på riktigt") är jag inte så verbal. Jag tänder helt enkelt inte på det. Men jag tror att det där telefonsexet hör till det bästa sex jag någonsin haft, faktiskt. För ingen kan tillfredställa mig bättre än jag själv. Wow, kan fortfarande känna den där känslan av närhet, fast samtidigt få allt precis som man vill ha det. Jag fattar varför kunderna ringer. :) Men samtidigt, han kände mig, jag kände honom. Vi visste vad vi tände på, det gör jag inte alltid med mina kunder. En del verkar tro att man bara ska veta det och då blir ju sexet lite torftigt och jag kan förmodligen inte alls förmedla den där känslan av närhet och fullständig tillfredställelse som jag vill. Men det är ju deras problem, faktiskt.

Det händer ju också att jag blir kåt när jag pratar med någon kund. Det är sällsynt, det ska rätt mycket till, men det händer. Vid dessa tillfällen brukar jag avreagera mig med en film efter samtalet.

Gästinlägg

Här kommer ett gästinlägg från en av mina vänner. Mycket klokt och känslosamt skrivet. Funderade länge och väl på om jag skulle publicera, men till slut bestämde jag mig för att det är ditt val. Kram!
Hej!
Jag är en föredetta telefonhora som i princip bara hann börja. Jag vet inte hur vanligt det jag kommer att skriva om är. Eftersom TT fått frågan om att skriva hur det var i början vill jag bidra med mina erfarenheter och hoppas på att det kan hjälpa någon annan.

Jag började jobba på samma linje som TT och hade henne som mentor. Vid den här tiden läste jag också PhonePhuckers bok, men ingen av dem verkar ha valt att börja prata privat med någon av sina kunder.

Ge liv åt karaktären

När jag började jobba skapade jag en karaktär från skratch; mycket yngre än jag själv,en helt annan och för mig främmande bakgrund etc. Resultatet blev att jag inte lärde känna henne. Jag ändrade henne beroende på vad varje enskild kund ville ha. Så ett tips är att lära känna karaktären. Låna karaktärsdrag av någon du känner,eller känner till, men undvik att ta dina egna. Annars riskerar man att bli för personlig.

Hur trevlig han än är så är han din kund

Jag önskar att någon hade gett mig det här rådet lite mer ordentligt, inte för att jag tror att jag hade lyssnat. TT försökte.

Knappt en vecka in på jobbet ringde en kund. Han var allt annat än det jag hade börjat bli van vid. Han var trevlig, lyhörd, intressant. Han hade den där farliga utstrålningen. Min stackars odefinierade karaktär for all världens väg och fram kom jag.

Vi pratade ganska länge och han frågade om vi kunde prata privat. Då hade han redan fått veta en massa saker om mig. Inte namn eller sånt som skulle göra det möjligt för honom att identifiera mig, men om min personlighet, mina känslor och tankar. Betydligt mer utlämnande än om jag hade gett honom mitt namn. Jag hade i alla fall förnuft nog att inte säga ja direkt, men vi båda visste att det bara var en tidsfråga.

Ger man sig in i leken...

Okej, efter andra samtalet pratade vi privat på ett telefonkonferensnummer. Jag gav inte ut mitt nummer (då). Jag visste att jag inte var den första tjejen från linjen som han pratat privat med. Han påstod att jag var den första han avsiktligt gett sitt riktiga namn till. Visst kan det vara så, men troligtvis har det inte så mycket med mig att göra.

Jag tror att den här mannen gillar att testa hur långt han kan gå med tjejerna. Lite som ett beroende som eskalerar. Först tar man hasch och marijuana för att sedan övergå till lite tyngre grejer. När jag börjar bli mer vardag och kicken börjar avta kommer han att göra om samm sak med en annan tjej. Har man gett sig in i en privat kontakt med en kund är det något man får vara beredd på. Man får helt enkelt gå in i leken och spela med. Att spela naiv ung tjej är okej, men att vara det är det inte!

Jag försöker hela tiden intala mig själv att jag inte är speciell för honom. Det går så där. Eftersom jag pratar så mycket med honom är det svårt att inte ryckas med.

Kategori äkta

Sedan har vi de kunder som faktiskt blir intresserade på riktigt och vill träffas och utveckla något. De är säkert väldigt genuina, men vill man gå in i något djupare med en person som man träffat på det sättet? Anser man att det är otrohet att ringa till linjer så kanske man ska tänka sig för både en och två gånger innan man går längre med honom.

Hur var det i början?

Supernervöst, verkligen! Som jag tidigare berättat så brukade jag roa mig med att ringa linjer och skoja lite med grabbarna där, men det här var inte alls samma sak. Nu kände jag att jag hade något slags ansvar jäntemot killarna, nu var de ju mina kunder och jag kunde inte behandla dem hur som helst för mitt eget nöjes skull. Jag fanns där för att göra dem nöjda, inte för att roa mig med dem (även om jag gör det nu ocså, till och från).

Jag minns hur jag bokstavligen darrade av skräckblandad nervositet inför det första samtalet. Jag satt i mitt kök, grabben och hans pappa höll på med nya nattningsrutiner och ungen skrek och skrek (usch!). Jag använde Skype för att ta emot samtalen, eftersom jag inte hade någon telefon på den tiden, så jag var lite rädd för att det skulle börja hacka och brytas och så. Så det var nog mer än bara jobbet i sig som gav mig den här känslan, det var omständigheterna runt omkring mer än själva jobbet, tror jag. Hur som helst. Jag loggade in 18.00 (gick på schema då och hade pass från 18.00-00.00) och bara väntade. Satt och slösurfade lite när Skype-fönstret poppade upp. Då kom klumpen i magen, prestationsångesten. Jag minns inte hur det första samtalet gick tyvärr, men jag minns att jag hade några missöden med tekniken. Bland annat hade jag lämnat mobilen inne i det andra rummet för att inte bli störd av den, men jag hade glömt logga ut från Skype. Jag blev visserligen inte störd, men grabben vaknade varje gång det ringde. Smart... eller inte! Hade även trassel med den trådlösa kommunikationen och fick till slut använda mig av en lååång kabel. Detta, inklusive min oförmåga att hålla mig vaken när jag vet att jag inte får lov att sova plus min förmåga att bli deppig när det är så där dystert mörkt ute och bara jag är vaken gjorde att jag efter en vecka gav upp jobbet. Men som ni förstår så återkom jag. Någon månad senare när jag fixat telefon och bestämt mig för att jobba dagtid.

Det var fortfarande svårt eftersom jag jobbade för ett företag där kunderna skulle tro att vi tjejer också ringt in för att dejta och jag kunde inte riktigt sympatisera med den filosofin. Därför mådde jag dåligt, jag lekte ju med människors känslor. Det var killar som ringde in gång på gång för att prata, som tyckte att vi började få något fint ihop och som trodde att jag betalade lika mycket som de gjorde. När jag slutade för det här företaget blev jobbet hundra gånger lättare, vill jag lova. Då kunde man säga rakt ut att det här är mitt jobb och nej, vi kommer tyvärr aldrig att träffas.

det tog väl någon vecka innan jag lärt känna alla mina karaktärer, hittat mitt sätt att jobba och började känna mig riktigt bekväm i jobbet. Men det tog desto längre tid att bli professionell. I början var jag en riktig realist, något jag fått lära mig att kunderna inte gillar. Ja alltså, det hade jag nog förstått redan innan, men det tog tid att lära sig behärska impulser. Vi kan ta ett ganska vanligt exempel. Kunden vill först knulla i röven och sedan spruta i fittan. I början sa jag att jag inte ville det, tänk på bakterier och så. NU säger jag bara åt dem att köra på. Men inom mig ryser jag faktiskt fortfarande varje gång. Jag inser att jag låter som PhonePhucker, men det är faktiskt inte hennes historia jag berättar, utan min egen. En annan sak som har med proffsighet att göra är att ha distans. Jag hade inte alls samma distans i början som jag har nu. Jag engagerade mig känslomässigt i vissa av killarna, kunde bli väldigt berörd på ett sätt som jag fått jobba bort. Det är inte så att jag är känslomässigt avstängd, jag kan fortfarande gilla dem som kunder eller avsky dem men betjäna dem ändå. Men detta har tagit tid, faktiskt. Är det något mer ni undrar är det bara att fråga!

För övrigt har jag pratat med puckot. Ni minns väl att jag alltid glömde bort att säga åt honom att vara artig. Här kommer uppdateringen:
Jag: - A det är X.
- Hej. Jag skulle vilja vara din pappa.
- Och jag skulle vilja att du sa hej då innan du la på.
*klick*
Nästa dag:
Jag: - A det är X.
Han: - Hej. Hur är det med dig?
- Bara bra tack. Hur är det själv?
- Jotack, det är bra. Jag skulle vilja vara din pappa.
Vi körde på en stund och han sprutade.
Han: - Du får ha det så bra.
- tack detsamma!
- Hej då.
Yes, yes, yes! Jag ääälskar att uppfostra karlarna. Lyckan blev dock inte långvarig, nästa gång han ringde la han bara på igen. Pucko!

Saknar dig Fido! Du kan väl skriva en rad och berätta lite om hur det är med dig. Kram!

Igår

Jag kunde faktiskt jobba en liten stund igår. Det var en väldigt effektiv stund, måste jag säga. Tycker fortfarande det är synd att jag inte kan jobba mer just helgförmiddagar. Eller, eftermiddagar räknas det nog som, men vi skiter i definitioner för tillfället.

Vi hade puckot igår. Han vill ha det gamla vanliga, incestuösa lekar ni vet. OM jag säger "hej pappa", så vill han vara min morbror. Om jag säger "hej morbror", så vill han vara min pappa. Men...! Jag glömde även igår att säga till honom att man faktiskt kan säga hej då innan man lägger på. Varje gång glömmer jag bort det. Ska bli så skönt när jag väl får det gjort, för jag irriterar mig som fan på det.

Sen hade vi (jag och mina multipla personligheter) en smygbög. Jag har pratat med honom tidigare på en annan linje. Där blev han lite förtrolig och berättade att han hade något problem med kuken, minns inte vad det var nu, men att den var ganska liten och deformerad. "Men jag kan använda den!" Jotack, det hörs. Så lät det dock inte igår. Det var storkuken och allt vad det innebar av rövknull, djupt-ner-i-halsen-knull och fittspräckning. Men i fantasin ingick även en tonårs-KK till mig, som fick sin beskärda del av smärta, kuksugning (både bli avsugen och suga), analspräckt och smiskad. Det var dessutom flera farbröder i fantasin. Vi bestämde att jag skulle ha med ett par tvillingar, en tjej och en kille och att han skulle ha med sig en tant nästa gång. Ska bli intressant.

Sen verkar jag ha fått en stammis. Han gillar höga stövlar och strumpbyxor och igår skulle han slicka min blöta fitta genom strumpbyxorna samtidigt som jag sög honom. Vi hann inte ens till knullet och för första gången blev den här kunden generad. :)

Vi hade även en söt kille som:
- Skulle vilja dominera. *lite blygt*
- Kör på.
- Sug mig.
Det var den dominansen det.

Inatt hade jag en väldigt läskig dröm om en av mina ex-kunder. Jag gick ut på balkongen för att röka och då stod han där. Först tyckte jag inte det var något konstigt, men sen blev jag lite rädd. Hur fan hade han kommit upp på min balkong, liksom?
Jag: - Hej.
Han: - Hej.
*jag väntar lite*
Han: - du kommer inte sitta kvar på den där stolen länge till.
I verkligheten har jag inga stolar på balkongen.
- Nähe, varför inte det. Vill du sitta?
- för att du kommer ligga på marken här nere då.
Han tar tag i mig och försöker lyfta upp mig. Men det går inte. Till slut får han ett bra tag, lyfter upp mig och kastar mig över räcket. I fallet hinner jag be till alla gudar att inte dö och jag får en plötslig insikt; mitt barn. Mitt barn är alldeles ensam däruppe och jag är på väg ner mot kall, hård sten. Men jag dör av någon mirakulös anledning inte i fallet, skadar mig inte ens. Men hur tar jag mig nu upp till mitt barn? Mannen har fri entré från den olåsta balkongen, medan jag är nere på gatan, utelåst med två dörrar. Avskärmad från den jag älskar högst och som är totalt försvarslös.
Jag har mina aningar om vad den här drömmen rör sig om, men man kan ju aldrig vara säker. När jag vaknade skakade jag faktiskt av skräck och försökte väcka grabbens pappa som var hemma över påsken, men han sover ju som en död, så där hade jag ingenting att hämta.

Söööt!

Jag: - A det är X.
Han: - Hej X, jag heter NN.
- Hej NN, fan vad söt du lät då!
Inte så jag brukar inleda mina samtal, nej. Jag var ganska förvirrad och charmad genom hela samtalet, kan jag meddela, trots att han inte hade de mest rumsrena fantasierna. Men en sak som var rolig var:
Jag: - Men är du erfaren då, har du haft många tjejer?
- Ja, jag är ju 25.
*stort jäkla asgarv*

Och nu när jag skrev det här kom jag att tänka på en kund jag hade som inte kunde förmå sig att säga "jävla hora" (tror jag i alla fall), istället sa han "din jäkla hora" typ 50 gånger. Jag förstår inte själv hur jag kunde hålla masken. :) En annan kunde var "körtklippt". Jag vet inte varför jag tycker det är så roligt, men det tycker jag.

Nej, nu är det dags att sova för min del. Är aptrött.

Ber om ursäkt

Hej!
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte uppdaterat, inte speciellt bra gjort av mig. Men jag har haft lite annat att tänka på, inte riktigt kunnat fokusera på att skriva. Jag ska absolut försöka bättra mig, jag lovar! Ni kan ju börja med att bidra med lite kul kommentarer för att förgylla mitt jobb. :)

Idag hade jag en kund som gillade "normalt... vanligt... inga konstigheter". Ok. Till slut kom vi fram till att han ville slicka:
- Jag skulle vilja slicka din... (kom inte på ordet klitta, klitoris eller möjligen klitoooris) och stoppa in ett finger och känna runt lite i dig.
Oerhört sexigt, man! Brukar även skoja till det med såna här kunder. När de säger att de vill knulla mig så brukar jag uppmana dem att köra kuken djupt in så att den nuddar livmodertappen. Många verkar tro att det är det bästa man kan göra för en tjej. Joråsåatt...

Jag har ju även haft min... hmm, funderar på ett passande ordval eller smeknamn här. Svårt faktiskt, han är så speciell den här kunden. Men han har kulor stora som tennisbollar, donerar sperma till sin väninna som är gynekolog och inseminerar ovetande tjejer med den. Om han inte har "ronkat" på ett tag kan han få ut 12 cl (alltså centiliter, inte milliliter. 1,2 dl) sperma utan problem. Han deltar även i vissa sessioner där man utsätter tjejer (och kunden själv) för grym smärta och de är fastbundna i en gynstol. Han kan berätta hur länge som helst om dessa saker, med minimala variationer. Livlig fantasi har han, inget snack om det.

Jag är ledsen, men jag kan inte skriva mer för tillfället. Är dödstrött och det skulle helt enkelt inte bli bra.

Ha det gott allihop och ursäkta att jag inte uppdaterat!

Motvillig upprättelse

Antar väl att sektledaren ska ha upprättelse dårå. Sorry.

RSS 2.0
Jag har haft totalt besökare och just nu är besökare online.