teletjejens blogg

Här kommer ett gästinlägg från en av mina vänner. Mycket klokt och känslosamt skrivet. Funderade länge och väl på om jag skulle publicera, men till slut bestämde jag mig för att det är ditt val. Kram!

Hej!
Jag är en föredetta telefonhora som i princip bara hann börja. Jag vet inte hur vanligt det jag kommer att skriva om är. Eftersom TT fått frågan om att skriva hur det var i början vill jag bidra med mina erfarenheter och hoppas på att det kan hjälpa någon annan.

Jag började jobba på samma linje som TT och hade henne som mentor. Vid den här tiden läste jag också PhonePhuckers bok, men ingen av dem verkar ha valt att börja prata privat med någon av sina kunder.

Ge liv åt karaktären

När jag började jobba skapade jag en karaktär från skratch; mycket yngre än jag själv,en helt annan och för mig främmande bakgrund etc. Resultatet blev att jag inte lärde känna henne. Jag ändrade henne beroende på vad varje enskild kund ville ha. Så ett tips är att lära känna karaktären. Låna karaktärsdrag av någon du känner,eller känner till, men undvik att ta dina egna. Annars riskerar man att bli för personlig.

Hur trevlig han än är så är han din kund

Jag önskar att någon hade gett mig det här rådet lite mer ordentligt, inte för att jag tror att jag hade lyssnat. TT försökte.

Knappt en vecka in på jobbet ringde en kund. Han var allt annat än det jag hade börjat bli van vid. Han var trevlig, lyhörd, intressant. Han hade den där farliga utstrålningen. Min stackars odefinierade karaktär for all världens väg och fram kom jag.

Vi pratade ganska länge och han frågade om vi kunde prata privat. Då hade han redan fått veta en massa saker om mig. Inte namn eller sånt som skulle göra det möjligt för honom att identifiera mig, men om min personlighet, mina känslor och tankar. Betydligt mer utlämnande än om jag hade gett honom mitt namn. Jag hade i alla fall förnuft nog att inte säga ja direkt, men vi båda visste att det bara var en tidsfråga.

Ger man sig in i leken...

Okej, efter andra samtalet pratade vi privat på ett telefonkonferensnummer. Jag gav inte ut mitt nummer (då). Jag visste att jag inte var den första tjejen från linjen som han pratat privat med. Han påstod att jag var den första han avsiktligt gett sitt riktiga namn till. Visst kan det vara så, men troligtvis har det inte så mycket med mig att göra.

Jag tror att den här mannen gillar att testa hur långt han kan gå med tjejerna. Lite som ett beroende som eskalerar. Först tar man hasch och marijuana för att sedan övergå till lite tyngre grejer. När jag börjar bli mer vardag och kicken börjar avta kommer han att göra om samm sak med en annan tjej. Har man gett sig in i en privat kontakt med en kund är det något man får vara beredd på. Man får helt enkelt gå in i leken och spela med. Att spela naiv ung tjej är okej, men att vara det är det inte!

Jag försöker hela tiden intala mig själv att jag inte är speciell för honom. Det går så där. Eftersom jag pratar så mycket med honom är det svårt att inte ryckas med.

Kategori äkta

Sedan har vi de kunder som faktiskt blir intresserade på riktigt och vill träffas och utveckla något. De är säkert väldigt genuina, men vill man gå in i något djupare med en person som man träffat på det sättet? Anser man att det är otrohet att ringa till linjer så kanske man ska tänka sig för både en och två gånger innan man går längre med honom.