Kanske har ni funderat?
Hej på er, mina fantastiska läsare!
Jag tycker det är himla roligt att se hur min läsekrets växer hela tiden och att folk återkommer till bloggen. Jättekul verkligen och jag hoppas allt är väl med er.
Idag ringde en man som jag talat med tidigare. Han är besatt av att jag ska vara ett objekt, enbart tre hål, till för att knullas. Då kom jag att tänka på att det kanske finns en del frågor kring just sådant här. Ni får gärna säga till om jag har glömt att ta upp något.
När man berättar att man jobbar som telefonhora så tar ju många ett steg bakåt av förfäran. Jag tror inte det är pga vad man gör (pratar snusk, ibland väldigt bra illustrerat med ljudeffekter), utan på hur man blir sedd av mannen på andra sidan tråden. Jag tror att folk reagerar på just objektifieringen, precis som med riktiga horor. Inte reagerar man på att de går ut med en kille en helg och sen aldrig ser honom igen, utan man reagerar på att hon "köps". Det är ju inte tjejen som männen köper, det är hennes tjänster. Och samma sak är det med mitt jobb. Det är inte jag som blir objektifierad, inte egentligen. För det första så är jag ju inte mig själv på linjen, så redan där sker en förskjutning av objektifieringen. Jag är en tjej på ±25 som har en del sexuella erfarenheter (vore katastrofalt om jag inte hade det, för att kunna bredda mig lite inom yrket) och tillochmed barn. Inte en liten blyg, oskyldig tonåring som tror att hon står med båda fötterna på jorden och vet det mesta som går att veta om livet. Men om vi för en stund bortser från det och utgår från att jag är mig själv, för att göra det hela lättare. Jag är med på allt kunden vill (nästan), låtsas vara engagerad, ibland upprörd. Men egentligen bryr jag mig inte. Alltså, jag som person bryr mig inte, men självklart är jag högst närvarande i samtalet. Jag respekterar de flesta av mina kunder, men jag tycker inte om dem på något personligt plan. Jag kanske tycker om dem som kunder, men jag har kommit ifrån stadiet där jag integrerar hela mig själv; mina känslor, mina åsikter och min personlighet i jobbet. Det skulle bli alltför jobbigt. Från början var jag känslomässigt engagerad och inte distansierad på samma sätt som jag är nu. Nej, självklart är jag inte kall och hård, ibland, när det är riktigt extrema fall av t.ex. ensamhet kan jag bli väldigt berörd, men oftast är det inte så. Jag ger kunden min röst, men inte mina känslor. Jag ger kunden mina fantasier, men inte mina tankar. Mina privata känslor och tankar ingår helt enkelt inte i tjänsteutbudet. Så när kunden då vill att jag bara är ett objekt, tre hål, då blir jag det. I hans och min fantasi, för en liten stund. Om kunden förnedrar mig, ja, då blir jag förnedrad i vår fantasi för en stund. Men jag tar inte åt mig, jag blir inte förnedrad, det är tjejen i fantasin som blir förnedrad. Det är tjejen i fantasin som blir vårt objekt. Sen är det min roll att leva mig in i hur tjejen i fantasin har det, hur hon upplever det och spela därefter. Egentligen kan man väl säga att kunden har en måltjej, en tjej han har fantiserat ihop. Han har oftast redan skrivit sitt eget lilla manus i huvudet, jag blir bara rollinnehavare, en skådespelare att gestalta kvinnan i kundens drama. Vi kan ta sektledaren som exempel. Han vill vara dominant, han vill uppfostra mig. Då är det upp till mig att pejla vad han vill ha ut av olika saker han gör med mig. Ibland måste jag vara sur och arg, ibland sprudlande glad. I just det här fallet måste det vara väldigt subtilt och jag brukar faktiskt känna efter vilket humör jag verkligen är på just idag för att få variation. Omväxling förnöjer. Det ska vara svårt att uppfostra en liten tonåring. Han måste känna att han gör framsteg, men också att han får bakslag. Det måste helt enkelt ske naturligt, så därför väljer jag att lägga in en bit av mig själv; mitt humör, i interaktionen med honom. Men det är något jag självmant väljer att göra, det kommer inte bara som det gjorde i början av jobbet. De allra flesta kunder är införstådda med att det här är mitt jobb och de ringer mig för att de vill ha en skådespelerska till sin fantasi, inte för att de vill ha mig som person. Fido t.ex. vill ha en ung, fisförnäm (men ändå med ett drag av klokhet) tonårsfröken som dominerar honom. Han skiter fullständigt i min riktiga ålder eller att jag har barn. Ja, han vet om det, men det är inte det han vill ha för det ingår inte i hans fantasi. Men detta kan nog vara svårt för utomstående att förstå. Folk kan tycka det är äckligt, vidrigt och de får en förändrad bild av mig som person. Jag däremot ser varken det moraliska felet eller det äckliga/vidriga i det jag gör och jag har definitivt inte blivit personlighetsförändrad. Och jag vet att jag har en viss auktoritet, vilket nog är lite tvärtemot vad folk tror. Idag t.ex. var det en man som ringde och han berättade att en polsk 7-åring hade sugit hans kuk. Jag tänker inte lyssna på historier om barn som blir sexuellt utnyttjade och det sa jag till honom med en gnutta skärpa i rösten. Han bad om ursäkt och vi kunde fortsätta på ett lite mer ungdomligt plan. Hade jag inte respekterat honom och hans fantasier så hade jag bara lagt på, hade han inte respekterat mig och min integritet hade han gjort detsamma. Men jag tror att många människor glömmer bort att det här jobbet faktiskt bygger på ömsesidig respekt.
Jag tycker det är himla roligt att se hur min läsekrets växer hela tiden och att folk återkommer till bloggen. Jättekul verkligen och jag hoppas allt är väl med er.
Idag ringde en man som jag talat med tidigare. Han är besatt av att jag ska vara ett objekt, enbart tre hål, till för att knullas. Då kom jag att tänka på att det kanske finns en del frågor kring just sådant här. Ni får gärna säga till om jag har glömt att ta upp något.
När man berättar att man jobbar som telefonhora så tar ju många ett steg bakåt av förfäran. Jag tror inte det är pga vad man gör (pratar snusk, ibland väldigt bra illustrerat med ljudeffekter), utan på hur man blir sedd av mannen på andra sidan tråden. Jag tror att folk reagerar på just objektifieringen, precis som med riktiga horor. Inte reagerar man på att de går ut med en kille en helg och sen aldrig ser honom igen, utan man reagerar på att hon "köps". Det är ju inte tjejen som männen köper, det är hennes tjänster. Och samma sak är det med mitt jobb. Det är inte jag som blir objektifierad, inte egentligen. För det första så är jag ju inte mig själv på linjen, så redan där sker en förskjutning av objektifieringen. Jag är en tjej på ±25 som har en del sexuella erfarenheter (vore katastrofalt om jag inte hade det, för att kunna bredda mig lite inom yrket) och tillochmed barn. Inte en liten blyg, oskyldig tonåring som tror att hon står med båda fötterna på jorden och vet det mesta som går att veta om livet. Men om vi för en stund bortser från det och utgår från att jag är mig själv, för att göra det hela lättare. Jag är med på allt kunden vill (nästan), låtsas vara engagerad, ibland upprörd. Men egentligen bryr jag mig inte. Alltså, jag som person bryr mig inte, men självklart är jag högst närvarande i samtalet. Jag respekterar de flesta av mina kunder, men jag tycker inte om dem på något personligt plan. Jag kanske tycker om dem som kunder, men jag har kommit ifrån stadiet där jag integrerar hela mig själv; mina känslor, mina åsikter och min personlighet i jobbet. Det skulle bli alltför jobbigt. Från början var jag känslomässigt engagerad och inte distansierad på samma sätt som jag är nu. Nej, självklart är jag inte kall och hård, ibland, när det är riktigt extrema fall av t.ex. ensamhet kan jag bli väldigt berörd, men oftast är det inte så. Jag ger kunden min röst, men inte mina känslor. Jag ger kunden mina fantasier, men inte mina tankar. Mina privata känslor och tankar ingår helt enkelt inte i tjänsteutbudet. Så när kunden då vill att jag bara är ett objekt, tre hål, då blir jag det. I hans och min fantasi, för en liten stund. Om kunden förnedrar mig, ja, då blir jag förnedrad i vår fantasi för en stund. Men jag tar inte åt mig, jag blir inte förnedrad, det är tjejen i fantasin som blir förnedrad. Det är tjejen i fantasin som blir vårt objekt. Sen är det min roll att leva mig in i hur tjejen i fantasin har det, hur hon upplever det och spela därefter. Egentligen kan man väl säga att kunden har en måltjej, en tjej han har fantiserat ihop. Han har oftast redan skrivit sitt eget lilla manus i huvudet, jag blir bara rollinnehavare, en skådespelare att gestalta kvinnan i kundens drama. Vi kan ta sektledaren som exempel. Han vill vara dominant, han vill uppfostra mig. Då är det upp till mig att pejla vad han vill ha ut av olika saker han gör med mig. Ibland måste jag vara sur och arg, ibland sprudlande glad. I just det här fallet måste det vara väldigt subtilt och jag brukar faktiskt känna efter vilket humör jag verkligen är på just idag för att få variation. Omväxling förnöjer. Det ska vara svårt att uppfostra en liten tonåring. Han måste känna att han gör framsteg, men också att han får bakslag. Det måste helt enkelt ske naturligt, så därför väljer jag att lägga in en bit av mig själv; mitt humör, i interaktionen med honom. Men det är något jag självmant väljer att göra, det kommer inte bara som det gjorde i början av jobbet. De allra flesta kunder är införstådda med att det här är mitt jobb och de ringer mig för att de vill ha en skådespelerska till sin fantasi, inte för att de vill ha mig som person. Fido t.ex. vill ha en ung, fisförnäm (men ändå med ett drag av klokhet) tonårsfröken som dominerar honom. Han skiter fullständigt i min riktiga ålder eller att jag har barn. Ja, han vet om det, men det är inte det han vill ha för det ingår inte i hans fantasi. Men detta kan nog vara svårt för utomstående att förstå. Folk kan tycka det är äckligt, vidrigt och de får en förändrad bild av mig som person. Jag däremot ser varken det moraliska felet eller det äckliga/vidriga i det jag gör och jag har definitivt inte blivit personlighetsförändrad. Och jag vet att jag har en viss auktoritet, vilket nog är lite tvärtemot vad folk tror. Idag t.ex. var det en man som ringde och han berättade att en polsk 7-åring hade sugit hans kuk. Jag tänker inte lyssna på historier om barn som blir sexuellt utnyttjade och det sa jag till honom med en gnutta skärpa i rösten. Han bad om ursäkt och vi kunde fortsätta på ett lite mer ungdomligt plan. Hade jag inte respekterat honom och hans fantasier så hade jag bara lagt på, hade han inte respekterat mig och min integritet hade han gjort detsamma. Men jag tror att många människor glömmer bort att det här jobbet faktiskt bygger på ömsesidig respekt.
Kommentarer
Trackback
