teletjejens blogg

"Jag söker en kvinna som jag kan skänka bort på alla tänkbara sätt". Ehh jahadu, jag blir gärna bortskämd, men inte bortskänkt.

- Skulle du kunna tänka dig att vara min slavinna?
- Absolut.
- Be snällt om att få kuk.
*försöker tänka på hur Fido skulle gjort*
- Åh herrn, det skulle vara en ära för mig att få vidröra din kuk med mina händer och beröra den med mina läppar. Snälla herrn, kan jag få den äran?
- Bättre kan du.
- Jag skulle bli så... lycklig... ärad, om jag fick... ehh...
*klick*
Slavinna kanske inte är mitt framtida yrke då.

Det har varit en händelserik helg, åtminstone på jobbfronten. Förutom det har det inte hänt så mycket, jag är jättetrött verkligen och har varit på uselt humör hela helgen. Usch.

Halvbögen (nej, jag har inget emot homosexuella) ringde igår på förmiddagen. Jag brukar ju aldrig kunna jobba då, men grabbens pappa tog honom till lekparken så. Det var förresten en väldigt effektiv förmiddag, men det brukar ju helgerna vara. Synd att jag inte kan jobba så mycket då. Han ringde alltså, men mitt i kommer grabben + pappa innanför dörren. Jag försöker stressat förklara för honom att det är någon som kommer, men det skulle jag inte ha gjort för han blev eld och lågor.
- Men lägg dig på täcket. Ligg uppe på täcket och fortsätt knulla dig med dildon. Åååh, tänk om de upptäcker dig! Stöna högre! Skrik!
Jag hade väl inte brytt mig om det inte varit för grabben.

Har även en kund som är besatt av sin 17-åriga styvdotter. Han ringer mig och kallar mig för hennes namn och alltså, han låtsas att han har telefonsex med sin styvdotter. Invecklat. Första gången hade de sex på riktigt, men de andra gångerna låtsas han att han ringer henne och fantiserar om första gången. Hajar ni?

Sen har vi vrålet. Jäklar i min lilla låda vad den killen kan skrika. Han tvingade mig att suga kuk i typ 40 minuter. Det blev väldigt jobbigt efter ett tag, kan jag lova.

Och ja, puckot ringde igen. Försöker att inte ha dumma smeknamn på kunderna, men ja, han är ett pucko, det kan jag inte sticka under stol med. Det är han som vill leka pappa-dotter-lekar och som utgav sig för att vara lärare på något universitet och skulle polisanmäla mig för min ålder. Han ringde alltså först och ville vara min morbror. Fine. Sen ringde han efter fem minuter igen.
- Hej. Hur ser du ut?
- Har du redan glömt det? Vi pratade ju för en stund sen.
- Nej, det gjorde vi inte.
- Ok. *kan inte riktigt hålla tillbaka skrattet* Jag är...
Samtalet fortlöpte som om vi inte hade pratat fem minuter tidigare. Pucko!

Och så min underbara, underbara Fido. Haha, nej, det är inte bara för du läser bloggen, jag tycker verkligen det. Han vill att jag ska åstadkomma något slags klockljud för att påkalla hans uppmärksamhet. Jag brukar använda mig av ett speciellt glas med fin klang. Men just den här gången var glaset i disken och jag försökte diska det när han ringde för att kunna använda det med honom.
- vad gör du?
- Försöker fixa en klocka åt dig.
- Det låter inte som det går så bra. *sympatiskt skratt*
Nej, det gjorde det inte heller. Tack Fido, jag tycker så mycket om dig!

Tillägg:
Pratade precis med Fido. I slutet av samtalet var han iklädd endast ett par rosa servetter på mitt coctailparty där han betjänade mig och mina väninnor. Jag vet att jag började skratta på riktigt under samtalet(alltså inte spelat hånskratt, utan mitt eget bubbelskratt), men jag minns inte åt vad. Återigen, tack Fido!

Jag jobbar nog kanske ikväll. Antagligen. Men är på riktigt uselt humör, bara så du är förberedd. :)

Fido, så underbart att du använder mitt smeknamn på dig här i bloggen. Och så kul att få en kommentar från dig. Jättetrevligt att prata med dig igen, hade ju saknat dig. Och kul var det också.
*vill skriva kramar, men det går ju inte för sig*
Smisk från Fröken

- Det var fyra år sedan jag hade någon senast.
- Oj! ... Eller, jag menar...
Lika bra att lämna den meningen oavslutad, känner jag.

Nu är jag tillbaka. Jag har jobbat, men inte riktigt kunnat fokusera på att skriva. Har haft en del annat att tänka på.

Det var ingen som ville vara med och bestämma vad jag skulle säga till killarna. Trist, juh. Så misslyckad jag känner mig. :) Hade verkligen hoppats på lite utmaningar.

OK. Jag har tagit reda på en kunds (sektledarens) identitet. Han vill ju vara så hemlig och anonym, men käre sektledare, låt mig fråga en sak. Varför berättar du vad du jobbar med (ok, inte exakt, men ändå) och varför har du en e-mail med alla dina initialer (ja, även om du inte sa att det var det så är jag inte dum) plus födelseår? Det kan ju inte bli enklare! Jag vet vad du heter, var du bor, var du jobbar och tillochmed exakt vad du jobbar med. Hade för mig att du sa att du var högintelligent? Alltså, jag måste förtydliga att jag inte gjorde det av illvilja, utan av nyfikenhet. Nyfikenhet på om jag kunde ta reda på det eller inte. Och han vet inte om det heller, men ibland har jag sån lust att bara säga "Jadu NN, det kan man ju fundera på" när han manipulerar som värst. Till exempel den gången när jag var sur och egentligen inte ville prata med honom. Jag berättade ju att jag lägger in en bit av mig själv - mitt humör, i det här fallet - i samtalen med honom. Jag var jättesur och ville verkligen inte prata, men han skulle definitivt ha sex. Sen diskuterade jag med honom efteråt att det där faktiskt var våldtäkt, men det tyckte han inte. Han är ju den dominanta och jag vet inte alltid vad som är bra för mig själv. Jaså, det säger du?

Sen hade jag ett väldigt roligt samtal:
Jag: - Aaa, det är X.
Han: - Hej. Jag heter X och det är så här att jag inte är en av dina vanliga kunder. *märkbart berusad*
- Nähe? *känner igen hans röst som kunden som vill leka pappa-dotter-lekar*
- Jo, det är så här att jag är lärare för en kurs på X universitet, kommunikation och vetenskap heter den. Jag skulle bara vilja ställa några frågor till dig.
- Jaha? *vet redan att han bluffar*
- Jaha, då ska vi se. *prasslar med papper* Hur gammal är du?
- 17.
- Men jag menar på riktigt.
- 17.
- Då kommer jag att polisanmäla dig.
- Ok. Kör på.
- Men hur gammal är du, så vi kan slippa en polisanmälan?
- Men anmäl du.
- Du förstår, det här samtalet spelas in.
- Ok. Då har du ju bra bevismaterial.
- Vilka typer av kunder är det som ringer?
- alla möjliga. mest medelsvenssons som du och jag.
- Ja, nu är jag ju ingen medelsvensson. Jag är lärare i en kurs som heter kommunikation och vetande.
*tänker för mig själv att han inte ens vet namnet på kursen han är lärare för*
- Ja, ok. Men det är alla möjliga sorters människor då.
- Vad brukar de prata om?
- Allt möjligt. En del vill tillochmed prata om incest.
*nej, jag är inte fördomsfull, men är man med i leken får man leken tåla*
- Jaha, usch då. Tycker du det är äckligt?
- Nej.
- JO, men lite äckligt tycker du nog det är.
- Nej. Vad är nästa fråga?
- Öööh. *prasslar lite* Hur mycket tjänar du i månaden?
- Olika.
- Men ett snitt?
- Det är olika beroende på hur mycket man jobbar.
- Ja, men ett snitt har du väl?
- Tyvärr inte.
- OK. Men hur gammal är du på riktigt?
- 17, sa jag ju.
- det tror jag inte på.
- Ok, det får stå för dig.
- Jag kommer att polisanmäla det här.
- Ja, men gör du det. vad var det nu du hette?
- ... ... ... Men det sa jag ju i början.
- Ja, men jag minns inte riktigt. *klart jag gjorde*
- Nähe, det var ju tråkigt för dig.
- Aaah, NN var det va? *fel namn*
- Då säger vi så. Jag kommer att anmäla det här.
*klick*
Och någon dag senare ringer han och vill vara min pappa igen. Bara att spela oberörd.

Sen har jag en kund som älskar när man klappar på låren. Han kommer då. Yeah!

Sen har jag ju en kund som är lite halvbögig. Jag kommer ihåg att vårt senaste samtal var kul, men kan för mitt liv inte minnas vad det gick ut på.

Igår hade jag dock en rolig gubbe på linjen. Väldigt sympatisk och mycket skratt. Han ville ge mig sitt nummer så att jag kunde ringa honom och säga: "Tjena NN. Nu har jag haft det dåligt i skolan och skulle gärna vilja prata med dig som vuxen" och så skulle han ringa upp mig på linjen. Hmm? Gäller väl att inte missbruka det då. Han gjorde redan så tydligen, med någon annan tjej.

Eller heter det möjligen bloggemenskap? Kanske blogggemenskap? Hur som helst, om ordet inte finns så finns det nu. Jo, de flesta kommentarerna jag får publiceras inte i bloggen eftersom personerna uttryckligen inte vill det (eller jag bedömer att det är bäst så). Men nu tänkte jag skapa lite gemenskap här. Jag tycker det är jättekul att så många läser och tycker om bloggen, så jag tänkte att ni skulle få skriva roliga citat som jag ska försöka få in i mina samtal med kunderna. Bl.a. PhonePhucker och Telefonhoran har gjort så här och jag tycker det verkar väldigt kul. Så bara ös på med roliga saker att smyga in i samtalen!

Alltså ja, det får jag ju. Men att ha en kund som ringer mig och ber mig ringa andra (kompisjakt) för att han vill höra mig knulla. Jag hade fiktiva telefonsamtal i ungefär 20 minuter för att han hela tiden ville att jag skulle ringa någon annan när jag fick nobben av förra kompisen. Jag sa även att det här blir ju väldigt dyrt, jag kanske kunde ringa kompisar utan honom i andra luren, men det ville han inte höra talas om. *jag hör hur det ekar*

...och saknar jobbet! Kan ni tänka er? Men jag borde sova, vet hur jag mår imorgon annars. Men ja, jag får väl hålla mig tills imorgon då. :)

Idag hade jag glömt att logga ut och en av mina stammisar ringde. Svarade på ren reflex, men kunde ju egentligen inte prata just då. De har ett minimibelopp där jag jobbar, så han fick betala för 10 minuter utan att få ut någonting ur samtalet. Men jag lovade honom att prata med chefen. Han verkade dock inte tro att en liten 17-åring har så mycket att säga till om hos chefen, för han önskade mig ett bra liv och la på. Synd på en sån bra stammis. Men jag pratade i alla fall med chefen och han blir inte debiterad. Så lite måste jag ju ha att säga till om åtminstone.

Ska försöka sova nu. Jag ser ju hur osammanhängande det här inlägget är. Nåja, ni får stå ut för den här gången, det h'är är ju inte min vanliga standard. God natt!

Hej på er, mina fantastiska läsare!
Jag tycker det är himla roligt att se hur min läsekrets växer hela tiden och att folk återkommer till bloggen. Jättekul verkligen och jag hoppas allt är väl med er.

Idag ringde en man som jag talat med tidigare. Han är besatt av att jag ska vara ett objekt, enbart tre hål, till för att knullas. Då kom jag att tänka på att det kanske finns en del frågor kring just sådant här. Ni får gärna säga till om jag har glömt att ta upp något.

När man berättar att man jobbar som telefonhora så tar ju många ett steg bakåt av förfäran. Jag tror inte det är pga vad man gör (pratar snusk, ibland väldigt bra illustrerat med ljudeffekter), utan på hur man blir sedd av mannen på andra sidan tråden. Jag tror att folk reagerar på just objektifieringen, precis som med riktiga horor. Inte reagerar man på att de går ut med en kille en helg och sen aldrig ser honom igen, utan man reagerar på att hon "köps". Det är ju inte tjejen som männen köper, det är hennes tjänster. Och samma sak är det med mitt jobb. Det är inte jag som blir objektifierad, inte egentligen. För det första så är jag ju inte mig själv på linjen, så redan där sker en förskjutning av objektifieringen. Jag är en tjej på ±25 som har en del sexuella erfarenheter (vore katastrofalt om jag inte hade det, för att kunna bredda mig lite inom yrket) och tillochmed barn. Inte en liten blyg, oskyldig tonåring som tror att hon står med båda fötterna på jorden och vet det mesta som går att veta om livet. Men om vi för en stund bortser från det och utgår från att jag är mig själv, för att göra det hela lättare. Jag är med på allt kunden vill (nästan), låtsas vara engagerad, ibland upprörd. Men egentligen bryr jag mig inte. Alltså, jag som person bryr mig inte, men självklart är jag högst närvarande i samtalet. Jag respekterar de flesta av mina kunder, men jag tycker inte om dem på något personligt plan. Jag kanske tycker om dem som kunder, men jag har kommit ifrån stadiet där jag integrerar hela mig själv; mina känslor, mina åsikter och min personlighet i jobbet. Det skulle bli alltför jobbigt. Från början var jag känslomässigt engagerad och inte distansierad på samma sätt som jag är nu. Nej, självklart är jag inte kall och hård, ibland, när det är riktigt extrema fall av t.ex. ensamhet kan jag bli väldigt berörd, men oftast är det inte så. Jag ger kunden min röst, men inte mina känslor. Jag ger kunden mina fantasier, men inte mina tankar. Mina privata känslor och tankar ingår helt enkelt inte i tjänsteutbudet. Så när kunden då vill att jag bara är ett objekt, tre hål, då blir jag det. I hans och min fantasi, för en liten stund. Om kunden förnedrar mig, ja, då blir jag förnedrad i vår fantasi för en stund. Men jag tar inte åt mig, jag blir inte förnedrad, det är tjejen i fantasin som blir förnedrad. Det är tjejen i fantasin som blir vårt objekt. Sen är det min roll att leva mig in i hur tjejen i fantasin har det, hur hon upplever det och spela därefter. Egentligen kan man väl säga att kunden har en måltjej, en tjej han har fantiserat ihop. Han har oftast redan skrivit sitt eget lilla manus i huvudet, jag blir bara rollinnehavare, en skådespelare att gestalta kvinnan i kundens drama. Vi kan ta sektledaren som exempel. Han vill vara dominant, han vill uppfostra mig. Då är det upp till mig att pejla vad han vill ha ut av olika saker han gör med mig. Ibland måste jag vara sur och arg, ibland sprudlande glad. I just det här fallet måste det vara väldigt subtilt och jag brukar faktiskt känna efter vilket humör jag verkligen är på just idag för att få variation. Omväxling förnöjer. Det ska vara svårt att uppfostra en liten tonåring. Han måste känna att han gör framsteg, men också att han får bakslag. Det måste helt enkelt ske naturligt, så därför väljer jag att lägga in en bit av mig själv; mitt humör, i interaktionen med honom. Men det är något jag självmant väljer att göra, det kommer inte bara som det gjorde i början av jobbet. De allra flesta kunder är införstådda med att det här är mitt jobb och de ringer mig för att de vill ha en skådespelerska till sin fantasi, inte för att de vill ha mig som person. Fido t.ex. vill ha en ung, fisförnäm (men ändå med ett drag av klokhet) tonårsfröken som dominerar honom. Han skiter fullständigt i min riktiga ålder eller att jag har barn. Ja, han vet om det, men det är inte det han vill ha för det ingår inte i hans fantasi. Men detta kan nog vara svårt för utomstående att förstå. Folk kan tycka det är äckligt, vidrigt och de får en förändrad bild av mig som person. Jag däremot ser varken det moraliska felet eller det äckliga/vidriga i det jag gör och jag har definitivt inte blivit personlighetsförändrad. Och jag vet att jag har en viss auktoritet, vilket nog är lite tvärtemot vad folk tror. Idag t.ex. var det en man som ringde och han berättade att en polsk 7-åring hade sugit hans kuk. Jag tänker inte lyssna på historier om barn som blir sexuellt utnyttjade och det sa jag till honom med en gnutta skärpa i rösten. Han bad om ursäkt och vi kunde fortsätta på ett lite mer ungdomligt plan. Hade jag inte respekterat honom och hans fantasier så hade jag bara lagt på, hade han inte respekterat mig och min integritet hade han gjort detsamma. Men jag tror att många människor glömmer bort att det här jobbet faktiskt bygger på ömsesidig respekt.

Idag, eller ikväll snarare, var jag ganska förvirrad på linjen. Fido ringde och vi lekte lite. Jag hade på mig pumps och när vi kom hem och han tog av mig pumpsen så var han lite olydig. Då säger jag:
- Jag tar upp min pump... min ena pump... nej, pumpen... men what the... jag tar upp min sko och piskar dig med klacken!
Jag kunde inte låta bli att skratta där faktiskt.
Vi var även på modevisning på NK, jag och Fido. Jag blir mycket frustrerad:
- Men fan, finns det ingen hiss på det här jäkla stället?
*tvekar*
- Aah just det, vi var ju på NK ja... fan, är hissen sönder? Jag tänker fan inte gå i några jävla trappor!
Inte nöjer jag mig med rulltrappor heller tydligen? Men Fido lät bli att kommentera det. Stackars, stackars Fido!

Eller som när jag sa till en annan kille:
- Mmm, jag längtar efter att få en riktigt stor, grov, hääärlig kuk i min lilla blöta tonårsfitta... men vänta, du hade bara 15 cm va?
Man kan inte alltid vara på topp. :) Idag var det vistt extremt.

Tidigare när jag låg i badet, för att försöka göra något åt min feberfrossa så filosoferade jag lite. Finns ju liksom inte så mycket annat att göra i badet. Jag tänkte att det här måste jag skriva i bloggen, det här var ju riktigt bra. Någon som har en aning om vad jag tänkte på? Inte jag i alla fall. Jag har totalt tappat det. Men riktigt bra var det åtminstone.

Det blir inget jobb för mig ikväll, jag är för sjuk.

Hej igen alla!
Nu är det min tur att vara sjuk, tyvärr. Jag tycker verkligen inte om det. Egentligen har jag inget att berätta för er, men jag kom på lite utfyllnad ändå.

Igår tänkte jag att jag skulle låta min kreativa sida flöda när jag pratade med sektledaren. Han sa att han var en av de mest intelligenta i världen, typ de översta 1-2 procenten eller så, så jag tänkte att då kunde han ju få bolla mina tankar. Jag sa alltså saker som jag tänkte men aldrig skulle säga i vanliga fall, eftersom det antagligen skulle ses som lite udda. Och TT vill för allt i världen inte vara udda. Eller vill, vill jag väl, men jag tror jag skulle förlora mer på det. However, det lät väl ungefär så här:
- Alltså om du tänker dig en stor kvadrat, som en ram och en liten ram inne i ramen och sen en tjej inne i den lilla ramen. Så skulle jag egentligen vilja leva och i takt med att man utvecklas växer också de båda ramarna.
Han förstod precis. :P Och det hoppas jag ni också gör, tanken är väl ändå inte helt vrickad?

jag har ju glömt att berätta för er. I förra veckan ringde en kille (han med "Stöna varje gång du kör dildon i botten så jag vet hur fort jag knullar dig"). Han undrade om jag möjligtvis hade någon kille där, men det hade jag inte. Däremot sa jag att jag skulle till min KK till helgen och att han kunde ringa då. KK:n skulle säkert ställa upp. Och det gjorde KK:n (grabbens pappa) så det stod härliga till. Vi stod och skuttade (blir bättre effekt om man rör sig samtidigt) och stönade ikapp. Killen sa efteråt att om någon hade filmat oss utan ljud skulle vi ha åkt in på dårhus så det sjöng om det. Ja, vi såg nog inte riktigt kloka ut, men roligt hade vi!

Skriver bara för att informera om att sektledaren ringde ytterligare en gång idag. Då har vi alltså pratat i ungefär tre timmar. Hur orkade jag med det? Men ja, sist så var jag på väg att somna efter min otroooliga orgasm så det var ju skönt att bara få ligga och vara lite hjärndöd och få betalt för det.

Jag har en lite speciell kund. Han är så lugn och sansad (antagligen pervers) och vill dominera. Men han vill göra det från grunden, inte bara i sängen liksom. Han vill att min 17-åring ska ge sitt mobilnummer, e-mail, Skype och allt vad man kan tänkas hitta på. Men det vill hon inte. Jag är faktiskt lite rädd för honom, men samtidigt är det kul att käfta. Jag bara hoppas av hela mitt hjärta att jag inte råkar bli psykad, för han verkar verkligen vara en sån där potentiell sektledare. Snälla ni kan väl hålla lite koll på mig? Känner mig lite utsatt. :) Han har ringt några gånger tidigare och planerar tydligen att göra det igen. Han måste "uppfostra" mig. Han har även ringt till en annan av mina tjejer fast det var längesen. Då körde han sexdominans. Det gör han inte nu, nu är han som sagt lugn och sansad.

Nu ringde han igen. NU var det sexdominans.

Och nu igen. Herre min skapare. Jag har pratat med honom i lite över två timmar nu och nu har jag blivit psykad. Gillar honom verkligen (men nej, gav inte ut några uppgifter om mig). Ojojoj, jag är lite omtumlad nu faktiskt, för att tala klarspråk. Gick inte helt opåverkad ur det här, märker jag. Jag brukar ju säga att jobbet inte påverkar mig och i normala fall gör det inte det heller. Men när en sektledare ringer och är "kärleksfull", då är det svårt att göra motstånd. Det är obehagligt på ett fridfullt sätt, så att säga. Men jag har läget under kontroll. Han körde förresten lite sexdominans och jag "fick orgasm", spelade faktiskt riktigt bra teater för hans skull. Huvudet bak, öppen mun, säg aaaah. Huvudet fram, stängd mun, säg mmm. Ok, och jag fick alltså orgasm och han undrade hur jag kände mig. "Jag flyger", sa jag. När vi skulle lägga på så säger han: "Och kom ihåg den där känslan, som att du flyger. Kom ihåg den och vet att min kärlek finns runt dig". Jag bara väntade på "amen". Men vissa människor har verkligen talets gåva, man får bara hoppas att de har goda intentioner, annars kan de snacka bort vem som helst. Min sektledare är sådan.

Nej, nu måste jag få något i magen. Hungrig som en vaaarg!

Hej alla!
Nu är jag tillbaka efter en liten tids sjukfrånvaro. Eller vab, kanske jag borde säga. Jag har inte jobbat så mycket under den här tiden, bara lite smått på kvällstid. Men egentligen är jag inte så duktig på att jobba kvällstid eftersom jag har en sjukdom som gör att jag har svårt att hålla mig vaken på kvällarna och även nästa dag om jag inte får min välbehövliga sömn. Och sen blir jag väl som alla andra, lättirriterad och liknande och det är ingen god egenskap i mitt jobb. Jag måste helt enkelt ha ett rutinfast dygn för att må bra och eftersom jag har barn känner jag att jag inte kan jobba natt eftersom jag då skulle må väldigt dåligt på helgerna. Nog om det.

Men jag har i alla fall pratat med Fido och avreagerat mig lite. Det är ju så grymt tråkigt att vara hemma med ett gnälligt barn på slutet som varken är sjukt eller friskt.

Nej hörni, jag skriver igen när jag har något bättre att komma med. Men jag måste säga att det är roligt att ha så många återkommande läsare. Det blir jag väldigt glad för. ett stort tack till Hanna också för att hon var så snäll och hjälpte mig med Fido-grejen. Det uppskattas!