Mitt första inlägg

Jag har ett tag funderat på att starta en blogg om mitt jobb, om roliga incidenter och bara rent allmänt skriva av mig. Och nu är jag här. :) Jag är en tjej på ±25 som jobbar som telefonhora på heltid. en läsvärd och rolig blogg på samma tema, som dock inte är aktiv längre men fortfarande finns tillgänglig är PhonePhucker. Är förresten lite sur på henne för att hon redan stulit det namnet.
Jag tänkte skriva ner lite möjliga frågor för er som funderar så vi får dem avklarade och kan börja på riktigt sen :) :

Varför valde jag det här jobbet?


Ja, ibland undrar jag samma sak. Jag tycker att det är ett väldigt kul jobb för det mesta, men det finns självklart tillfällen när jag inte får ut ett skit. exempel:
  • När kunden inte berättar någonting om sig själv och man får lirka och lirka och ändå inte får fram något. Då känns det bara tråkigt och inte lägger de på heller.
  • När "barn" - läs killar i puberteten - ringer. Då brukar jag försöka förklara för dem att; 1: de är för unga för att ringa hit och 2: det är jäkligt dyrt och mamma blir nog förbannad när hon får syn på telefonräkningen. Oftast hinner jag dock inte längre än till 1. Man kan ju tycka att det där inte är min sak, men jag tycker det. Jag kan tjäna pengar på män som är kåta och väljer att slösa hela sin lön på telefonsex, men inte på killar vars föräldrar kanske jobbar och sliter för att han ska kunna gå på sin fotboll eller vad det nu är. Jag är själv förälder, men min grabb har inte kommit upp i "ringa-linjer-åldern" än. Jag ringde själv linjer när jag var liten för att det var kul och spännande, men oftast var det gratissamtal. Notera att jag säger "oftast". Ibland gjorde jag något litet misstag som fick mamma att gå i taket, så jag fick lära mig att det var 020- och 0200-numren som var safe.
  • När jag måste vara dominant. Jag avskyr att vara dominant. Visst är det att spela en roll, men på något sätt är det ju inte jag som är dominant utan de som vill att jag ska dominera. Jag är helt enkelt ingen domina - end of discussion. Men jag kanske kan utveckla det där lite i ett senare inlägg om jag kommer på någon bra formulering.
  • När det ringer någon som man tror att man faktiskt kan tycka om. För det ringer ju inte bara sexgalna pervon, utan killar i alla åldrar, med olika etnisk bakgrund (fast mest svenskar måste jag säga), ja, med olika liv och olika stil. Så när det då ringer någon som man tror att man skulle kunna tycka om som kompis, någon med samma humor och som är allmänt trevlig, då får man inte ta kontakt med den personen.
Nu märkte jag att det inte bara blev saker som gör att jag inte får ut någonting, utan även saker jag irriterar mig på. Men vad är bra med jobbet då? Hmm, det finns faktiskt en hel del.
  • Jag får spela teater, som jag älskar. När jag får någon på tråden som gillar rollspel blir jag superduperglad och lever ut tillfullo. Me like!
  • Jag kan sitta på mitt feta arsle och tjäna pengar. Visst, jag blir inte rik, men... :)
  • Om det är en bra kund får jag prata om mina egna fantasier och utveckla dem. Jag kan spåna på i timmar, om jag bara får, men det får jag oftast inte. Är det för att jag berättar med sådan lidelse eller för att de vill bli av med mig som de kommer så fort?
  • Man får sig många skratt. Ibland måste jag hålla tillbaka för att killen inte menar att vara rolig, men en del driver som fan och då är det bara att garva på. Eftersom jag är en sån där person som skrattar ofta så gillar jag det. Men jag lär mig ju också att hålla masken, om än bara auditivt. Jag är inte hon med pokerface.
Det finns så himla mycket jag skulle kunna skriva, men jag tänkte ju blogga fler gånger och då kommer säkert fler tankar upp.

Blir jag kåt på jobbet?


Oftast nej. Men visst händer det ibland. Det är svårt att förklara varför eller av vad, men det är väl bara stilen på killen eller något. Varför gillar jag kladdkaka liksom? Jo, för att det är gott. Men varför är det gott? Det är lite så det känns med det fåtal killar som faktiskt berör något hos mig.

Onanerar jag på jobbet?


Nej. Jag har högre arbetsmoral än så. Jag säger inte att det är fel att göra det, men jag gör det inte. Dels för att det är mitt jobb och dels för att jag har familj.

vad brukar jag få för reaktioner när jag berättar vad jag jobbar med?


Jag har inte kommit till det stadiet där jag har "kommit ut" än. Vissa vet, men reaktionerna har varit blandade. Syrran garvade, mamma blev förfärad, sambon pratade jag ju med innan jag sökte jobben så han är cool. Han kan t.o.m. vara i samma rum numera och faktiskt bli tänd på mitt skådespel ibland, tihi. Kompisarna är ganska neutrala.

Hur funkar det rent praktiskt?


Jag sitter och pysslar med datorn eller ligger och sover eller gör något annat produktivt när det ringer i min telefon. Jag svarar, får höra vilken typ av linje personen ringer på, accepterar och sen sätter jag igång tidtagaren. Det finns alltså olika linjer. För tillfället jobbar jag för två företag, snart tre. Ett av dem är kopplade till mobilen, det andra är kopplat till hemtelefonen. På företaget som är kopplat till mobilen har jag bara en karaktär och kunderna som ringer dit vet att det är mitt jobb. På det andra företaget är det lite lurigare. På några av deras linjer *censur och piiip*. Har funderat på att säga upp mig från detta företag, men det är de som har mest kunder så vad ska jag göra liksom? Jag känner ju mig lugnt mest bekväm på de linjer där kunderna *censur igen*. För det här andra företaget har sådana också. Allt som allt har jag 5 karaktärer på det ena företaget (men om killen inte väljer någon specifik tjej så kan jag vara exakt vem jag vill, alltså behöver jag inte hålla mig till någon av mina karaktärer utan kan köra på som Anna-Greta 85 om jag vill, även om jag inte har någon karaktär som heter Anna-Greta och är 85). På mitt andra företag har jag en sjätte karaktär och för det tredje företaget har jag fixat en sjunde. Jag tror dock att de flesta som ringer de här "*piiip*-linjerna" vet att vi pysslar med telefonhoreri, eftersom det oftast är in-ut-sprut som gäller för dem. Sen har vi linjer där man absolut inte får prata sex. Kul med sådana linjer, men hittills har jag bara varit med om en enda kille som har ringt dit och inte velat prata snusk utan varit seriös (han är dock väldigt ihärdig och anpassningsbar. OM jag är 20 så är han 22 och om jag är 25 så är han 27, så jag undrar hur seriös han egentligen är). De andra har bara ringt fel nummer. Ja och sen är det bara att försöka lista ut vad killen vill ha och köra på det.

Känner jag mig äcklig?


Nej. Varför skulle jag känna mig äcklig? Typ.

Där var nog svaren på de vanligaste frågorna. Allt eftersom så kommer det ju mer, eftersom den här bloggen ju handlar just om mitt jobb. Idag hade jag en kille som var 30+ och bara hade haft sex en gång i livet för att han var så blyg. Det var lite nytt för mig faktiskt. Jag visst ju inte om han drev med mig, men jag fick ju agera som om han inte gjorde det. Respekt är väldigt viktigt tycker jag. Och han verkade bli nöjd. Han kanske hade någon konstig fetisch som typ jag-gillar-tjejer-som-tror-att-jag-nästan-är-oskuld. Kul. Sen hade jag en som tydligen bara ville att det skulle gå för mig (han frågade typ 10 gånger under loppet av 5 minuter) och sen, när det väl gått för mig ville lägga på. Jag kanske missade att han kom. Ja, det finns många roliga typer. Fågeln ringde också idag. Han är lite rolig faktiskt för han sitter alltid och tittar på porrfilm och när han pratar låter det ungefär som han kvittrar. Jag kan inte förklara det, men det är där det auditiva pokerfacet kommer in. Och aldrig hör man honom stöna.

Det finns ju även killar med roliga fetischer. En ville till exempel att jag skulle smeta in mig med bajs och gå ut och stå naken på min balkong. Visst gick jag ut på min balkong, iförd mitt nattlinne och rökte en välbehövlig cigg. Sen skulle jag smaka på mitt bajs. Jag sa nej och usch och fy men till slut så smakade jag på mitt fantasibajs. Gurglade mig t.o.m. efteråt för att verka ännu mer verklighetstrogen. Så så kul kan jag ha på jobbet ibland. :)

Nej hörni, jag tänkte arbeta lite nu. Min grabb sover och det är slutet av juli. Grabbar, here I come! Förresten så ska jag pimpa min blogg lite någon dag, men det är inte aktuellt just nu.

Kommentarer

Kommentera

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0