Hur var det i början?

Supernervöst, verkligen! Som jag tidigare berättat så brukade jag roa mig med att ringa linjer och skoja lite med grabbarna där, men det här var inte alls samma sak. Nu kände jag att jag hade något slags ansvar jäntemot killarna, nu var de ju mina kunder och jag kunde inte behandla dem hur som helst för mitt eget nöjes skull. Jag fanns där för att göra dem nöjda, inte för att roa mig med dem (även om jag gör det nu ocså, till och från).

Jag minns hur jag bokstavligen darrade av skräckblandad nervositet inför det första samtalet. Jag satt i mitt kök, grabben och hans pappa höll på med nya nattningsrutiner och ungen skrek och skrek (usch!). Jag använde Skype för att ta emot samtalen, eftersom jag inte hade någon telefon på den tiden, så jag var lite rädd för att det skulle börja hacka och brytas och så. Så det var nog mer än bara jobbet i sig som gav mig den här känslan, det var omständigheterna runt omkring mer än själva jobbet, tror jag. Hur som helst. Jag loggade in 18.00 (gick på schema då och hade pass från 18.00-00.00) och bara väntade. Satt och slösurfade lite när Skype-fönstret poppade upp. Då kom klumpen i magen, prestationsångesten. Jag minns inte hur det första samtalet gick tyvärr, men jag minns att jag hade några missöden med tekniken. Bland annat hade jag lämnat mobilen inne i det andra rummet för att inte bli störd av den, men jag hade glömt logga ut från Skype. Jag blev visserligen inte störd, men grabben vaknade varje gång det ringde. Smart... eller inte! Hade även trassel med den trådlösa kommunikationen och fick till slut använda mig av en lååång kabel. Detta, inklusive min oförmåga att hålla mig vaken när jag vet att jag inte får lov att sova plus min förmåga att bli deppig när det är så där dystert mörkt ute och bara jag är vaken gjorde att jag efter en vecka gav upp jobbet. Men som ni förstår så återkom jag. Någon månad senare när jag fixat telefon och bestämt mig för att jobba dagtid.

Det var fortfarande svårt eftersom jag jobbade för ett företag där kunderna skulle tro att vi tjejer också ringt in för att dejta och jag kunde inte riktigt sympatisera med den filosofin. Därför mådde jag dåligt, jag lekte ju med människors känslor. Det var killar som ringde in gång på gång för att prata, som tyckte att vi började få något fint ihop och som trodde att jag betalade lika mycket som de gjorde. När jag slutade för det här företaget blev jobbet hundra gånger lättare, vill jag lova. Då kunde man säga rakt ut att det här är mitt jobb och nej, vi kommer tyvärr aldrig att träffas.

det tog väl någon vecka innan jag lärt känna alla mina karaktärer, hittat mitt sätt att jobba och började känna mig riktigt bekväm i jobbet. Men det tog desto längre tid att bli professionell. I början var jag en riktig realist, något jag fått lära mig att kunderna inte gillar. Ja alltså, det hade jag nog förstått redan innan, men det tog tid att lära sig behärska impulser. Vi kan ta ett ganska vanligt exempel. Kunden vill först knulla i röven och sedan spruta i fittan. I början sa jag att jag inte ville det, tänk på bakterier och så. NU säger jag bara åt dem att köra på. Men inom mig ryser jag faktiskt fortfarande varje gång. Jag inser att jag låter som PhonePhucker, men det är faktiskt inte hennes historia jag berättar, utan min egen. En annan sak som har med proffsighet att göra är att ha distans. Jag hade inte alls samma distans i början som jag har nu. Jag engagerade mig känslomässigt i vissa av killarna, kunde bli väldigt berörd på ett sätt som jag fått jobba bort. Det är inte så att jag är känslomässigt avstängd, jag kan fortfarande gilla dem som kunder eller avsky dem men betjäna dem ändå. Men detta har tagit tid, faktiskt. Är det något mer ni undrar är det bara att fråga!

För övrigt har jag pratat med puckot. Ni minns väl att jag alltid glömde bort att säga åt honom att vara artig. Här kommer uppdateringen:
Jag: - A det är X.
- Hej. Jag skulle vilja vara din pappa.
- Och jag skulle vilja att du sa hej då innan du la på.
*klick*
Nästa dag:
Jag: - A det är X.
Han: - Hej. Hur är det med dig?
- Bara bra tack. Hur är det själv?
- Jotack, det är bra. Jag skulle vilja vara din pappa.
Vi körde på en stund och han sprutade.
Han: - Du får ha det så bra.
- tack detsamma!
- Hej då.
Yes, yes, yes! Jag ääälskar att uppfostra karlarna. Lyckan blev dock inte långvarig, nästa gång han ringde la han bara på igen. Pucko!

Saknar dig Fido! Du kan väl skriva en rad och berätta lite om hur det är med dig. Kram!

Igår

Jag kunde faktiskt jobba en liten stund igår. Det var en väldigt effektiv stund, måste jag säga. Tycker fortfarande det är synd att jag inte kan jobba mer just helgförmiddagar. Eller, eftermiddagar räknas det nog som, men vi skiter i definitioner för tillfället.

Vi hade puckot igår. Han vill ha det gamla vanliga, incestuösa lekar ni vet. OM jag säger "hej pappa", så vill han vara min morbror. Om jag säger "hej morbror", så vill han vara min pappa. Men...! Jag glömde även igår att säga till honom att man faktiskt kan säga hej då innan man lägger på. Varje gång glömmer jag bort det. Ska bli så skönt när jag väl får det gjort, för jag irriterar mig som fan på det.

Sen hade vi (jag och mina multipla personligheter) en smygbög. Jag har pratat med honom tidigare på en annan linje. Där blev han lite förtrolig och berättade att han hade något problem med kuken, minns inte vad det var nu, men att den var ganska liten och deformerad. "Men jag kan använda den!" Jotack, det hörs. Så lät det dock inte igår. Det var storkuken och allt vad det innebar av rövknull, djupt-ner-i-halsen-knull och fittspräckning. Men i fantasin ingick även en tonårs-KK till mig, som fick sin beskärda del av smärta, kuksugning (både bli avsugen och suga), analspräckt och smiskad. Det var dessutom flera farbröder i fantasin. Vi bestämde att jag skulle ha med ett par tvillingar, en tjej och en kille och att han skulle ha med sig en tant nästa gång. Ska bli intressant.

Sen verkar jag ha fått en stammis. Han gillar höga stövlar och strumpbyxor och igår skulle han slicka min blöta fitta genom strumpbyxorna samtidigt som jag sög honom. Vi hann inte ens till knullet och för första gången blev den här kunden generad. :)

Vi hade även en söt kille som:
- Skulle vilja dominera. *lite blygt*
- Kör på.
- Sug mig.
Det var den dominansen det.

Inatt hade jag en väldigt läskig dröm om en av mina ex-kunder. Jag gick ut på balkongen för att röka och då stod han där. Först tyckte jag inte det var något konstigt, men sen blev jag lite rädd. Hur fan hade han kommit upp på min balkong, liksom?
Jag: - Hej.
Han: - Hej.
*jag väntar lite*
Han: - du kommer inte sitta kvar på den där stolen länge till.
I verkligheten har jag inga stolar på balkongen.
- Nähe, varför inte det. Vill du sitta?
- för att du kommer ligga på marken här nere då.
Han tar tag i mig och försöker lyfta upp mig. Men det går inte. Till slut får han ett bra tag, lyfter upp mig och kastar mig över räcket. I fallet hinner jag be till alla gudar att inte dö och jag får en plötslig insikt; mitt barn. Mitt barn är alldeles ensam däruppe och jag är på väg ner mot kall, hård sten. Men jag dör av någon mirakulös anledning inte i fallet, skadar mig inte ens. Men hur tar jag mig nu upp till mitt barn? Mannen har fri entré från den olåsta balkongen, medan jag är nere på gatan, utelåst med två dörrar. Avskärmad från den jag älskar högst och som är totalt försvarslös.
Jag har mina aningar om vad den här drömmen rör sig om, men man kan ju aldrig vara säker. När jag vaknade skakade jag faktiskt av skräck och försökte väcka grabbens pappa som var hemma över påsken, men han sover ju som en död, så där hade jag ingenting att hämta.

Söööt!

Jag: - A det är X.
Han: - Hej X, jag heter NN.
- Hej NN, fan vad söt du lät då!
Inte så jag brukar inleda mina samtal, nej. Jag var ganska förvirrad och charmad genom hela samtalet, kan jag meddela, trots att han inte hade de mest rumsrena fantasierna. Men en sak som var rolig var:
Jag: - Men är du erfaren då, har du haft många tjejer?
- Ja, jag är ju 25.
*stort jäkla asgarv*

Och nu när jag skrev det här kom jag att tänka på en kund jag hade som inte kunde förmå sig att säga "jävla hora" (tror jag i alla fall), istället sa han "din jäkla hora" typ 50 gånger. Jag förstår inte själv hur jag kunde hålla masken. :) En annan kunde var "körtklippt". Jag vet inte varför jag tycker det är så roligt, men det tycker jag.

Nej, nu är det dags att sova för min del. Är aptrött.

Ber om ursäkt

Hej!
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte uppdaterat, inte speciellt bra gjort av mig. Men jag har haft lite annat att tänka på, inte riktigt kunnat fokusera på att skriva. Jag ska absolut försöka bättra mig, jag lovar! Ni kan ju börja med att bidra med lite kul kommentarer för att förgylla mitt jobb. :)

Idag hade jag en kund som gillade "normalt... vanligt... inga konstigheter". Ok. Till slut kom vi fram till att han ville slicka:
- Jag skulle vilja slicka din... (kom inte på ordet klitta, klitoris eller möjligen klitoooris) och stoppa in ett finger och känna runt lite i dig.
Oerhört sexigt, man! Brukar även skoja till det med såna här kunder. När de säger att de vill knulla mig så brukar jag uppmana dem att köra kuken djupt in så att den nuddar livmodertappen. Många verkar tro att det är det bästa man kan göra för en tjej. Joråsåatt...

Jag har ju även haft min... hmm, funderar på ett passande ordval eller smeknamn här. Svårt faktiskt, han är så speciell den här kunden. Men han har kulor stora som tennisbollar, donerar sperma till sin väninna som är gynekolog och inseminerar ovetande tjejer med den. Om han inte har "ronkat" på ett tag kan han få ut 12 cl (alltså centiliter, inte milliliter. 1,2 dl) sperma utan problem. Han deltar även i vissa sessioner där man utsätter tjejer (och kunden själv) för grym smärta och de är fastbundna i en gynstol. Han kan berätta hur länge som helst om dessa saker, med minimala variationer. Livlig fantasi har han, inget snack om det.

Jag är ledsen, men jag kan inte skriva mer för tillfället. Är dödstrött och det skulle helt enkelt inte bli bra.

Ha det gott allihop och ursäkta att jag inte uppdaterat!

Motvillig upprättelse

Antar väl att sektledaren ska ha upprättelse dårå. Sorry.

Hej min absoluta favorit!

Ja, vad står i min kalender? Antar att det står något om kvällstid, typ efter 20.00, men vilken dag? Du får kolla upp det, Fido!

Oproffsig sektledare

Alltså, minns ni sektledaren? Detta vältalighetens under. Jag försstår inte vad det är han håller på med just nu, faktiskt. Ett IQ i världsklass (enligt honom själv då), men ett beteende som hos en tonåring. Hur går detta ihop?

RSS 2.0