teletjejens blogg

Idag ringde min favvokille bara för att snacka. Kolla läget och om jag mådde bra och så. Det värmde verkligen och jag blev sååå glad. Men jag sitter hela tiden och hoppas på att en annan stammis, ickefavvo, inte ska ringa. Han vill ha mig till att stoppa upp konstiga saker i fittan och spy när jag suger av min dildo. Då är det mindre kul att vara telehora. Men i och för sig brukar det löna sig att prata med honom, så jag spelar bra.

Nu var det inte favvosar och ickefavvosar jag ville ta upp, utan i det här inlägget tänkte jag skriva lite om mina tankar kring telefonhoreri kontra gammalt hederligt horeri. Eller hederligt och hederligt. Det är så roligt hur man använder ord och uttryck utan att tänka på vad de betyder. Och jag erinrar mig att även PHPH hade samma språknoja som jag har. (Den enda vettiga bloggen av en telehora jag läst) Är det något speciellt för oss telehoror? Eller är vi telehoror för att vi gillar språk? Eller blir vi kanske intresserade av språk just för att vårt arbete är enbart verbalt? (eller nästan i alla fall) Nåja, strunt samma.

För att relatera tillbaka till telehoror kontra ”riktiga” horor. Vilka är då skillnaderna? Ja, jag har ju aldrig varit ”riktig” hora, men jag får väl försöka tänka mig in i det:

• En ”riktig” hora tjänar antagligen mer än en telehora. Detta beror förståss på hur mycket man jobbar, men om man jämför timlönen så tror jag det är så.
• En telehora utsätter sig inte för några risker och behöver inte göra saker hon inte vill. Ingen kan tvinga henne med våld och om det nu är så viktigt för mannen i fråga så kan hon bara spela lite teater och skratta för sig själv.
• En telehora får inga sjukdomar. Däremot blir man arbetsskadad och använder vissa ord och uttryck flitigare än andra. En observation som både jag och ovan nämnda PHPH och säkert flera med oss gjort är att ”härlig/t/a” används väldigt mycket i den här branschen. Det smittar tyvärr av sig på mitt vardagstal. Nu t.ex. fick jag ett samtal där vi säkert sa ”härligt” och ”hääärligt” 50 gånger på 3 minuter. Jag kunde faktiskt inte hålla mig för skratt på slutet just för att jag precis satt och skrev det här.
• En ”riktig hora” sliter ut sig på ett helt annat sätt än en telehora gör (Har jag fått för mig, så rätta mig om jag har fel). Men visst, om jag pysslar med annat samtidigt som jag pratar i telefonen kan jag få nackspärr dagen efter. Och jag kanske utsätter mig för lite mer strålning än den ”riktiga” horan.

Men i övrigt har vi nog ungefär samma känslor och tankar kring jobbet. Jag tror inte det är sexuellt upphetsande för en ”riktig” hora att bli knullad på diverse sätt som inte tilltalar henne, eller som tilltalar henne för den delen men med rätt man, lika lite som jag blir upphetsad av saker som... jag inte blir upphetsad av. Men det måste göras. Och som jag nämnde ovan så är mina chanser till att göra något jag inte vill antagligen lite större än den ”riktiga” horans. För det finns ju svin överallt. Sen finns det ju tjejer som ägnar sig åt camsex samtidigt som de har audiosex. Det skulle inte jag vilja, för jag tycker det känns för utlämnande för min smak. Så om jag tycker att camsex är för utlämnande, då ska jag nog inte bli ”riktig” hora. Men nu kom jag att tänka på en del pervokunder som jag har, eller kanske speciellt en. Han vill alltid prata med min minderåriga, men byxmyndiga karaktär. Han är analfixerad och vill att hon ska testa att stoppa upp allt möjligt i röven. Duschslang och spruta in vatten, flaska, dildo, you name it. En annan gång råkade han ringa min lite mer bestämda karaktär, nätt och jämt myndig som sa att hon faktiskt inte ville stoppa upp grejer i röven. Då blev han väldigt arg och la på. Det är så roligt, för han låter så mjuk och pedagogisk och är ett sånt pervo. Det sjuka är att jag inte bara tror det här är fantasier från hans sida. Med en del människor får man ju såna vibbar och jag tror att han faktiskt, om inte utnyttjar, så försöker utnyttja väldigt mycket yngre tjejer och få dem att göra saker de egentligen inte vill på ett mjukt och pedagogiskt sätt. Det går liksom stegvis. Han brukar även vilja att min lilltjej ska suga så hon nästan kräks och han har även bett om bild på hennes lilla tonårsfitta. När hon inte ville skicka så blev han så ihärdig och tjatade och tjatade, fast på ett mjukt sätt. Vilken tonårstjej hade kunnat motstå? Tänker jag. Usch! Det där är verkligen en sån kund som aldrig får min respekt, även om jag inte visar det för honom förstås.

Kom att tänka på det här med dominans och hur jag kanske skulle kunna förklara. Eller kanske inte, men jag kan ju försöka. Jag hade en kund som ringde:
Jag: Hallå...
Kund: Hej, Madam.
Jag *börjar redan känna den där tvekan*: Vem är du?
Kund: NN, Madam.
Nu börjar jag undra lite vad han vill. Ok, han kallar mig madam, men vad ska jag kalla honom? Herrn? Nej, det går ju inte. Hans namn? Hmm. ”Han”? Vill han att jag ska vara gammaldags?
Jag: Och vad tycker NN om då?
Kund: Det är madam som bestämmer.
Men herre Gud i London! Hur fasen ska jag kunna veta på vilket sätt du vill bli dominerad om du inte berättar det för mig? Jag fick helt enkelt säga att dominans inte var min grej, ursäkta och lägga på. Men det är ofta så, de vill bara att jag ska vara dominant och sen berättar de inte på vilket sätt. Hur ska jag då kunna ge dem en bra service? Men det finns ju kunder som berättar vad de vill ha. Jag hade en som ville att jag skulle säga att hans kuk var liten. Haha, satt och läste PHPH’s blogg just då och det slinker ur mig av bara farten:
Jag: 15 centimeter! *låter skärrad* Du, det var inte mycket att hänga i julgranen! *låter dominant*
Satt och läste just det inlägget precis då. I hennes fall blev det ju fel, i mitt fall blev det rätt. Men den grabben var rolig att dominera, eller förnedra kanske är ett bättre uttryck. Kommer ihåg en annan gång när jag skulle förnedra en kund verbalt, ja, jag tror det var han med madam:
Jag: Och sen ska jag... spotta... på din... din... store... fule... kuk!
Sambon asgarvade i kudden under tiden och högljutt efteråt och pratar fortfarande om stora, fula kukar. Men ursäkta!

Men så bra att jag har fått något att sysselsätta mig med när jag inte har kunder. Blogga is da shit från och med nu. Kanske.